#14 Mycket att leva upp till
Jag sitter i skrivande stund väldigt rörd.
Min mor mår väldigt dåligt, jag har aldrig varit med då hon mått så dåligt. Hon får mig att inse vad jag uppskattar i livet, vad jag har och vad jag älskar.
Min relation med min man är i dagens läge svajjigt, vissa dagar tål v knappt att se varandra medans andra så skulle vi inte gå att sära på, jag vill inte shabbla bort vår relation, jag vill inte missta oss, jag vill inte överge oss då det blir kämpigt.
Mor har fått mig att tänka på oss, på vad vi är och vad vi har, och vi har en vacker och fin relation, vi slår gnistor med varandra och vi är skapta för varandra.
Vår relation som par är det närmsta man kan komma perfekt enligt mig, vi har alla våra stunder då vi bråkar, men vår relation är så mycket mer, vi kan bråka och i nästa stund vara vänner.
Sedan princess kom har vi tyvärr tappat vår par relation, vi lever bara som föräldrar till vår gemensamma dotter.
Vi måste hitta tillbaka till varandra och få tillbaka vår gnista, för när vi är kära, när vi är ett par, då har vi sann lycka.
Det är därför som jag vet att han är den rätte, för han är den enda som kan få mig att känna så.
När vi släpper på alla gränser och bara älskar, då försvinner världens bekymmer, då försvinner hela världen och vi bara finns, vi är vackra och vi älskar varandra, det är bara vi som existerar.
Det är bara oss, våra själar som dansar i takt till varandra.
Med en mor som min så har jag mycket att leva upp till, och jag har lovat henne att jag ska inte göra henne besviken :)
#13 Funderingar
Jag sitter här och funderar, funderar på om jag ska ringa min BM och höra vad som är fel, om det är något fel.
Det är ju så att efter att Princess kom så har jag börjat med P-spruta, just för att det är det säkraste man kan komma som förhindrar graviditet.
Men dem senaste dagarna så har jag börjat fundera om det -otroligt nog- kanske skulle vara något på gång...
Så sitter och vankar av och an om jag ska ringa BM och fråga om det kan vara något eller om det bara är biverkningar.
Jag vet mina begränsningar och jag vet därefter att jag inte skulle ha orken eller lusten att vara gravid samtidigt som Princess är i den fas som hon är, så om det skulle vara något så ska det bort. Oavsett hur mycket jag älskar barn och vill ha fler barn så vill jag inte gå miste om Princess utveckling bara för att man är för trätt eller har för ont, nä jag vill åtminstone ängna hennes 2 första år bara åt henne utan några avbrott.
Sedan då man har jobb och körkort klart, då kan jag och min sambo börja fundera på nummer två, men jag kommer alltid se till mina/mitt barns bästa, är det inte läge för nummer två om 2 år, ja då for man vänta helt enkelt, jag tänker inte och kommer inte försumma någon utav mina barn oavsett.
Nä det är nog bäst jag ringer för säkerhetens skull, bättre ett samtal för mycket än ett för lite.
#12 Jag
Jag har sedan några år tillbaka haft väldigt dåligt självförtroende, på grund utav en väldigt idiotisk människa.
Det tog mig 1½ år att få tillbaka "min röst" så att säga.
Likt många andra tjejer så har jag också "problem" med mitt utseende, kanske inte lika mycket som dessa fjortisar som lever där ute, jag kan säga att jag är inte ful, men inte så vacker är jag heller, jag är inte tjock men jag är inte pinnsmal -längre- vilket sjukt nog har plågat mig vissa dagar.
Jag har alltid varit jätte smal, inge vidare stora tuttar och inge kött på höfterna, har snarare bara varit ben som stuckit ut, och som jag alltid slagit i så länge som jag kan minnas.
Men nu efter graviditeten så ville jag behålla något kilo, inte allt men lite, så man fick lite tuttar och dem där höfterna som man alltid drömt om.
Nu några månader efter så har sambon börjat säga att Princess ska få en bror, just eftersom att jag fått lite hull på magen, jag måste ju äta som en häst för att kunna ha mat i tuttarna åt henne, glömmer jag äta frukost blir hon grinig för då finns det inte tillräckligt med mat.
Visst det kan inte ta slut då det bildas mer och mer ju mer hon äter, men det tar ju sin tid att "producera" fram det hela.
Just nu så ligger jag på 58kg, för mig är det mycket, då jag som mest vägde 62kg och det var precis innan Princess kom, Då hon föddes rasade alla kilona då allt jag gått upp bara var hon och vikten utav vattnet mm.
Men det är det intressanta, vissa dagar kan jag vakna upp och tycka att jag är absolut vackrast i världen, andra dagar skulle jag vilja gräva ner mig för att jag inte vill visa mig för någon.
Men jag antar att det är så livet är, inget är rättvist och inget är detsamma. :)
#11 Kärlek
Kärlek för mig är uppoffringar, värme, ansvar, omtänksamhet och gemenskap.
Kärlek är det som du inte kan ta på eller riktigt beskriva i ord, det är något du känner, något du känner enda in i själen om det är äkta.
För mig är kärlek -äkta- då du känner dig ledsen över något som skulle göra din partner ledsen, du gör saker för att visa din uppskattning och man gör uppoffringar för varandra för att visa sin tillgivenhet och hängivenhet.
Det är då du ger hela din kropp och själv till någon som du litar på, som du älskar och vet kommer ta väl hand om dig.
Kärlek är då du känner glädje över något din partner blir glad över.
Då du vill förgylla dagen för den där speciella, då du vill ta ner månen och stjärnorna för att visa vad du känner.
Det är inte många här i livet som får chansen att leva sitt liv med den rätta, det är inte många som hittar sin själsfrände- men dem som gör det vet hur det känns dem vet vad dem skulle offra för att få vara med denne och få se denne glad och lycklig.
Som en gammal kvinna sa till mig en gång; "Att vara kär är att vilja ha, att älska är att släppa taget"
Jag har aldrig riktigt förstått den frasen, jag har tyckt att det har låtit helt galet och käpp rätt åt helvete, men idagens läge så förstår jag vad det menas med.
Vi alla utvecklas och förstår lite mer för var erfarenhet vi går igenom, man vet inte vad riktig kärlek är förens man får barn- bland annat.
Jag vet vad kärlek är och jag älskar min dotter, Och jag älskar min sambo, jag ÄLSKAR många, och jag vet att det är äkta.
#10 Lösningen
Efter att ha blivit total förbannad över det hastiga beskedet som min syo gav mig så ringde jag till skolnämnden för att rådfråga dem om man verkligen får hålla på så som min skola gjort, som alla andra myndigheter så kunde dem såklart inte svara på några frågor eller göra något åt saken.
Så efter det samtalet så var det bara att leta reda på överhuvudet över skolan, så blev till att maila huvudombudsmannen över skolan, som gav mig besked i "finstilt" text att dem får göra så som dem gör.
Som tur är så verkade det som om dem var lite mer tillmötes gående då dem fått veta att jag faktiskt hört av mig till "de högre makterna" om att jag inte alls var nöjd med hur dem höll på, min absolut fulla rätt.
Men det blev ett möte som tog ungefär en timme om inte mer, kom fram till att jag ska pröva så många kurser som möjligt och försöka läsa så mycket som möjligt- som går med tanke på alla de sjukdommar som kommer och går då hon ska börja på dagis- men med tanke på det hela så blev jag nöjd med slutsattsen, de gav mig förklaringar till allt, dessutom logiska sådanna, de blev nog lite skärpt ändå.
Nu till mars så kommer jag ha första prövningen på en kurs som heter foto1, hoppas på att det kommer gå bra och håller tummarna för att Princess inte ska gå och bli sjuk tills dess.
