Jag sitter i skrivande stund väldigt rörd.

Min mor mår väldigt dåligt, jag har aldrig varit med då hon mått så dåligt. Hon får mig att inse vad jag uppskattar i livet, vad jag har och vad jag älskar.

 

Min relation med min man är i dagens läge svajjigt, vissa dagar tål v knappt att se varandra medans andra så skulle vi inte gå att sära på, jag vill inte shabbla bort vår relation, jag vill inte missta oss, jag vill inte överge oss då det blir kämpigt.

Mor har fått mig att tänka på oss, på vad vi är och vad vi har, och vi har en vacker och fin relation, vi slår gnistor med varandra och vi är skapta för varandra.

 

Vår relation som par är det närmsta man kan komma perfekt enligt mig, vi har alla våra stunder då vi bråkar, men vår relation är så mycket mer, vi kan bråka och i nästa stund vara vänner.

 

Sedan princess kom har vi tyvärr tappat vår par relation, vi lever bara som föräldrar till vår gemensamma dotter.

Vi måste hitta tillbaka till varandra och få tillbaka vår gnista, för när vi är kära, när vi är ett par, då har vi sann lycka.

Det är därför som jag vet att han är den rätte, för han är den enda som kan få mig att känna så.

 

När vi släpper på alla gränser och bara älskar, då försvinner världens bekymmer, då försvinner hela världen och vi bara finns, vi är vackra och vi älskar varandra, det är bara vi som existerar.

Det är bara oss, våra själar som dansar i takt till varandra.

 

Med en mor som min så har jag mycket att leva upp till, och jag har lovat henne att jag ska inte göra henne besviken :)

 

Jag har sedan några år tillbaka haft väldigt dåligt självförtroende, på grund utav en väldigt idiotisk människa.

 

Det tog mig 1½ år att få tillbaka "min röst" så att säga.

 

Likt många andra tjejer så har jag också "problem" med mitt utseende, kanske inte lika mycket som dessa fjortisar som lever där ute, jag kan säga att jag är inte ful, men inte så vacker är jag heller, jag är inte tjock men jag är inte pinnsmal -längre- vilket sjukt nog har plågat mig vissa dagar.

Jag har alltid varit jätte smal, inge vidare stora tuttar och inge kött på höfterna, har snarare bara varit ben som stuckit ut, och som jag alltid slagit i så länge som jag kan minnas.

Men nu efter graviditeten så ville jag behålla något kilo, inte allt men lite, så man fick lite tuttar och dem där höfterna som man alltid drömt om.

 

Nu några månader efter så har sambon börjat säga att Princess ska få en bror, just eftersom att jag fått lite hull på magen, jag måste ju äta som en häst för att kunna ha mat i tuttarna åt henne, glömmer jag äta frukost blir hon grinig för då finns det inte tillräckligt med mat.

Visst det kan inte ta slut då det bildas mer och mer ju mer hon äter, men det tar ju sin tid att "producera" fram det hela.

 

Just nu så ligger jag på 58kg, för mig är det mycket, då jag som mest vägde 62kg och det var precis innan Princess kom, Då hon föddes rasade alla kilona då allt jag gått upp bara var hon och vikten utav vattnet mm.

 

Men det är det intressanta, vissa dagar kan jag vakna upp och tycka att jag är absolut vackrast i världen, andra dagar skulle jag vilja gräva ner mig för att jag inte vill visa mig för någon.

Men jag antar att det är så livet är, inget är rättvist och inget är detsamma. :)

Välkommen till mig, mitt huvud och mina tankar.

Vissa dagar tänker jag på allt-känns det som, andra dagar tänker jag inte alls.

 

Här kommer jag att blogga då jag känner för det, gällandes allt och inget.

Vissa dagar kanske jag skriver en halv bok, andra så har jag inget alls att skriva.

Men detta är mest för egen del, och såklart för att dela med mig av en del utav mig själv som folk sällan ser eller vet om.