Jag sitter i skrivande stund väldigt rörd.

Min mor mår väldigt dåligt, jag har aldrig varit med då hon mått så dåligt. Hon får mig att inse vad jag uppskattar i livet, vad jag har och vad jag älskar.

 

Min relation med min man är i dagens läge svajjigt, vissa dagar tål v knappt att se varandra medans andra så skulle vi inte gå att sära på, jag vill inte shabbla bort vår relation, jag vill inte missta oss, jag vill inte överge oss då det blir kämpigt.

Mor har fått mig att tänka på oss, på vad vi är och vad vi har, och vi har en vacker och fin relation, vi slår gnistor med varandra och vi är skapta för varandra.

 

Vår relation som par är det närmsta man kan komma perfekt enligt mig, vi har alla våra stunder då vi bråkar, men vår relation är så mycket mer, vi kan bråka och i nästa stund vara vänner.

 

Sedan princess kom har vi tyvärr tappat vår par relation, vi lever bara som föräldrar till vår gemensamma dotter.

Vi måste hitta tillbaka till varandra och få tillbaka vår gnista, för när vi är kära, när vi är ett par, då har vi sann lycka.

Det är därför som jag vet att han är den rätte, för han är den enda som kan få mig att känna så.

 

När vi släpper på alla gränser och bara älskar, då försvinner världens bekymmer, då försvinner hela världen och vi bara finns, vi är vackra och vi älskar varandra, det är bara vi som existerar.

Det är bara oss, våra själar som dansar i takt till varandra.

 

Med en mor som min så har jag mycket att leva upp till, och jag har lovat henne att jag ska inte göra henne besviken :)