Olikt väldigt många i min ålder så tycker jag inte om att ta hem vänner.

Varför -ingående- vet jag egentligen inte.

Jag håller mina vänner i skolan eller på den aktivitet som man träffas.

 

Mitt hem är min fristad där jag vill komma och gå så som jag själv behagar, jag vill kunna springa näck om det skulle falla mig i smaken -närsomhelst- utan att någon ska höja ett ögonbryn eller få mig att känna obehag.

 

Bara något så enkelt som att sitta på toa med öppen dörr är något som jag vill kunna göra -vilket jag också gör-.

 

Nu är det inte så att jag inte är obekväm med denna underbara individ som ska komma, men just för att det är första gången så känns det lite läskigt.

Förra gången som jag tog hem en vän gav mig inte alls det resultat som jag trott, önskat eller behövt. Det är också en anledning till varför jag tvekar att ta hem vänner, men den andra anledningen är också min sambo -som är några år äldre än mig- och inte alls har samma ålderskrets på sina vänner som jag.

 

Men jag umgås ju inte heller med stereotypen för min ålder, jag är inte den som festar och fjollar runt, utan föredrar att sitta hemma och titta på film.

 

Men på grund utav mitt val att handla med mina vänner och att ta hem dem har många gånger lätt till frågor och jag har nästan blivit tvingad att ta hem vänner just för att någon inte tror att jag har några för att jag inte tar hem dem.

Visst jag har inte så många vänner men mina vänner är personer som jag håller enormt varmt om hjärtat och som jag släppt in och otroligt nog litar på.

Våra relationer räcker med att man träffas i skolan eller att man smsar och pratar i telefon, för att vi vet vart vi har varandra. Vi vet att vi finns där för varandra och relationerna är så starka att vi kan hålla dem genom att bara smsa.

 

Jag trivs med mitt val och med mitt liv, jag kan inte förstå varför det ska vara så svårt att förstå?